Egen styrka eller andras olycka?

Politik är ett märkligt fenomen. När man följer debatten slås man av hur destruktiv samtalstonen är. Ytterst få debattörer och politiker uppehåller sig i sin egen sfär, sitt egna partis förtjänster. Flertalet är väldigt noga med att vältra sig i sin motståndares olycka. Man rapporterar vid varje tillfälle det kommer en opinionsmätning (och det är många idag!) om nedgångar och bottennoteringar.

Om man nu tillhör de som just nu ökar sina siffror, varför nöjer man sig inte med att glädjas åt dessa? Eller är det så att man är medveten om att den egna politiken inte håller för en granskning och att att bästa sättet att får tillhängare är att misskreditera andra?

MP i Staffanstorp har genom åldermannen Olle Benner påtagit sig rollen att ständigt lyfta fram socialdemokraternas låga siffror. Tänk om MP lagt lika mycket krut på att markera mot borgligheten, fast MP’s närmande till den borgliga sidan blir tydligare och tydligare. Även i Staffanstorp.

Lämna äldrevården till de borgliga

 

Med en partiledare utan folklig förankring är det bästa vi kan göra just nu att lämna äldrevårdsfrågorna till alliansen.

Med uttalanden i DN/HD som

– Vi har ingen synpunkt på vilken typ av ägare som driver en viss typ av bolag. Däremot ska alla betala rimligt med skatt.

av finansminister Anders Borg, kommer snart Juholts och Reinfeldts väljarförtroende att vara på samma nivå.

Låt sen Svenskt Näringslivs skatteexpert Krister Andersson gå ut och tala om vad det ger för konsekvenser för Carema och liknande “entreprenörer” så lär alliansens opinionsövertag  snart vara uppätet. För i SvD görs följande klara analys gällande regeringens skattepolitik

– Regeringen har inte kommunicerat någon avsikt att öka det totala skattetrycket. Därför är det naturligt att bolag kompenseras för försämrade möjligheter att göra ränteavdrag. Det förväntar sig nog alla, konstaterar Krister Andersson.

Låt oss bara hoppas att alliansen får äga denna scenen ett bra tag.

Debatten måste tas!

Att tro att TV-tittare inte kan hålla i sär vem som regerar med vem, vilka som ingen vill regera med eller vilka socialdemokraterna tydligast tagit avstånd från, är stort underskatta dom.

(S) måste ta alla de debatter som det ges möjlighet till. Att styvnackat tro att man ensam äger scenen drar ett löjes skimmer över alla dom som dagligen sliter för att rehabilitera en fågel som bara längtar efter att få flyga! Dessutom ger man hela den borgliga pressen en ursäkt till att inte skriva om de orättvisor som är många människors vardag.

Se nu till att prata politik i stället! Se till att visa den handlingskraft som behövs som motvikt till den borgliga allians som vidgar de klyfter som i stället behövs minskas. Första steget är att prata vardagens politik. Oavsett om plats på scenen!

Michael Sandin delaktig i historieförfalskningen

Staffanstorps egen Michael Sandin är en av medarbetarna till Moderaternas nya idéprogram som kritiserats så hårt.

Moderaterna skriver:
”I Sverige har våra idéer fått ett stort genomslag. Tack vare öppenhet, individualism och marknadsekonomi har Sverige blivit ett av världens bästa länder att leva i.
Med det välstånd som följt friheten har vi kunnat öka tryggheten och genom utbildning, sjukvård och omsorg till alla skapa ett av världens mest sammanhållna länder.”

Är det den beskrivningen som Sandin vill lämna som eftermäle den dagen han lämna Staffanstorpspolitiken? Då är han ute på villovägar!

Med den utförsäljningstakt som moderaterna använder kommer domen över Sandin bli hård. Redan nu är otryggheten stor bland många medborgare.

Valfrihet så länge man inte vill välja kommunalt är Sandins motto. Undrar hur den historien ska skrivas?

Inte politikernas fel, men hallå!

När Grekland håller på att gå bankrutt, Euron framtid diskuteras av allt och alla, när Merkel och Sarkozy tar Papandreou i örat som om han vore en olydig skolpojke, så tycker Skånskan att det inte är politikernas fel att Europas ekonomi gungar.

Förmodligen begriper väl jag inget. Skånskan skyller på bankerna och privata aktieägare. Men den största skuren är pensionärerna!

Och bakom den jakten finns gemene man som har orimliga förväntningar på den levnadsstandard som det skall vara möjligt att uppnå efter den förvärvsaktiva tiden.

Det är inte marknaden eller kapitalet utan den enskilde stackars medborgaren som drivit fram den ekonomiska krisen. Inte Nordeas vd Christian Clausen får en lägenhet för 22 miljoner. Utan gemene man!

Och detta är inte politikernas fel. Politikerna skulle inte kunnat göra något åt detta tycker Skånskan. Förvisso är det en borgartidning men lite vett borde dom ha även på den ledarredaktionen!

Misskötseln i och av Hjärup

Som hjärupsbo är man luttrad, både av den (bristande) prioritet som den styrande majoriteten i Staffanstorp visar´och på den ovilja till engagemang som Hjärupsborna visar.

Dagen skrik på hjälp från en av bröderna Berggren om att hjärupsborna ska handla mer i deras affär är patetiskt. De borgliga hjältebröderna har sedan länge tappat intresset för att fortsätta leka i sin jakrisandlåda. När de statliga byggsubventionerna förändrades i samband med den borgliga valsegern 2006 upphörde också brödernas vilja att slutföra sitt Hansainspirerande kulissmonument. Bakom de trevliga fasaderna döljer sig dåligt underhåll, höga hyror och en ovilja att hyra ut till “vem som helst”. Bakom beslutet att själva driva mataffären fanns vetskapen om att omsättningshastigheten på lägenhetsinnehavare var hög och viljan att långsiktigt bosätta sig i Jakriborg var låg. Affär och bankomat skulle locka till ökad efterfråga.

Mitt förtroende för berggrenbröderna som långsiktiga byggherrar är inte högt. Deras leklust har fört dom till Malmö och Västra Hamnen där dom inte heller ligger i topp på skalan av lyckade projekt. Jakriborg är fortfarande en ej färdigställd dröm. Men för en del en mardröm.

Jakriborgssyndromet är tyvärr en del av den verklighet som finns i Hjärup. Hur kan Hjärupsborna acceptera ett “centrum” som ser ut som Downtown Detroit? Den stackars pizzerian ligger där och levererar sina pizzor med oförtruten energi. Men resten är en skam för kommunen. Och en skam för hjärupsborna! Kortsiktigheten och egenintresset gör att många bara bryr sig om den egna skuggfria trädgården.
Hjärupsborna har inte många företrädare som är värda namnet. De som finns måste lyfta blicken och ta fighten för ett bättre Hjärup. Och det gäller allt ifrån gräsklippning till centrumutveckling. Det politiska intresset är säkerligen stort hos den enskilde, men det politiska agerandet på orten är bedrövligt.

Hjärupsfrågorna måste tydligare finnas med på den kommunala agendan. Hjärupsborna själva måste släppa komplexet mot Staffanstorp och agera utifrån en egen plattform inom ramen för helheten. Gamla värderingar ska tas till vara men inte forma framtidens Hjärup.

Marknadens oskuld

Så har den självreglerande marknaden, förmodligen till Moderaternas stora glädje, visat hur den fungerar igen. Onoff har gått i konkurs.

Tycker det är lite gulligt när Media Markts marknadschef Johan Rosenblom menar att de inte har någon skuld i konkursen

– Skyldiga till god konkurrens? Det vet jag inte. Vi tycker att vi gör ett bra jobb på marknaden.

Rosenblom beklagar att Onoffs anställda drabbas men säger att "i slutändan är det konsumenten som bestämmer". DN

Handels reaktion är väl försiktigt positiv men det blir ändå en hel del människor som blir drabbade.

Fackförbundet Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren, hoppas och tror, att ett antal butiker tas över av bolagets konkurrenter.

- Det finns ju alltid aktörer som är intresserade av i alla fall vissa bitar. Men oavsett vad som händer kommer ett antal människor troligtvis att drabbas av arbetslöshet, säger han. SkD

Det utländska kapitalet sprider sina risker och det är uppenbart att kostnaden för prisdumpningen på hemelektronikmarknaden i Sverige betalas av andra marknader. Men när konkurrenterna är borta i Sverige kommer vi att få börja finansiera nästa marknadsövertagande.

Technorati-taggar: Onoff konkurs Media Markt

Ideologi och arbete

Efter att ha lyssnat på Håkan Juholts tal kan jag konstatera att den ideologiska touchen är på väg att få ett inflytande på debatten. Nu gäller det att ideologin också får ett inflytande på politiken och arbetet med att förverkliga den.

Juholts talarförmåga gör att innehållet blir mer trovärdigt än under de senaste årens retorik. Argumenteringen och fraseringen går hem i den s-märkta stugorna. Frågan är om det går hem i de betongklädda höghusen. För det är här det finns många röster att hämta hem.

En av de stora utmaningarna  är nu att omsätta Juholts ideologiska patos i konkret handling. Förutom att den närmsta kretsen ska ta tag i sina delar så måste också partiapparaten göra sitt. Gräsrötterna är de som kommer att avgöra om innehållet leder till framgång eller inte. Mobiliseringen av det lokala arbetet, nära väljarna, har ju inte fungerat tillräckligt smärtfritt och effektivt de senaste 10 – 20 åren. Priset har vi sett i vikande röstandelar vid valtillfällena.

DN skriver

Tidigare var det alliansen som hittade samhällets smärtpunkter och omformade dem till konkret politik. Det är ingen vild gissning att nästa regering blir den som talar om vad väljarna talar om.

Nyckeln för valseger 2014 ligger i just detta. Närheten till och förståelsen för väljarna!

Att de mindre allianspartierna börjar bli mer och mer desperata syns tydligt i deras olika utspel. Så länge de inte får med sig Moderaterna på sina divergerande åsikter är det klart och tydligt en fördel för (s). Alliansen stora svaghet just nu är Moderaternas arrogans och deras småbarnsliga reaktioner på att inte få som de vill i alla frågor. Man ska dock inte underskatta moderaterna. Deras hunger efter att behålla makten gör att de inte kommer att dra sig för att dels försöka splittra dagens opposition, dels utnyttja sina kameleontliknande egenskaper att ömsa skinn efter opinionen. Under senare år har de framgångsrikt klätt in sina verklig åsikter i populistiska kläder med stor framgång.

Vi måste på samma sätt bibehålla våra ideologiska ideal och ideologiska skärpa, men verkligen se till att svenska folket kan ta del av innehåller och budskapet med hjälpa av dagens bilder och språkbruk. Vi måste slå fienden med dess egna verktyg.

Idrottsombud – Ja, registerutdrag - Nej

De senaste månadernas avslöjanden om sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar inom idrottsrörelsen har väl inte undgått någon. Att Patrik Sjöberg och Barn- och elevombudet Lars Arrhenius nu kräver ett Idrottsombud tycker jag är bra. Idrotten måste ha någon som håller koll på sig i dessa frågor och ser till att arbetet med förebyggande åtgärder tar fart och utvecklas.

Men att som RF:s ordförande Karin Mattsson Weijber i Sportnytt kräva  att alla ideella idrottsledare ska uppvisa ett (begränsat) utdrag ur belastningsregistret tycker jag är att gå för långt.

Svensk idrott har enligt RF mellan 500 000 – 650 000 ledare. Visst hade det varit bra att veta att alla dessa skulle vara “ofarliga” för barn och ungdomar. Men verkligheten är nu inte sådan. Att sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar är ett av samhällets mest avskydda brott tycker nog vi alla. Men att gå därifrån till att kräva att man som potentiell ledare ska bevisa sin oskuld är att överreagera. För nästa gång blir det drogmissbruk/-langning som man ska rentvå sig i från. Och sen ….

Ska idrotten införa detta känns det naturligt att ledare inom all annan ideell barn- och ungdomsverksamhet ska genomföra samma sak. För ingen ska inbilla mig att (potentiella) brottslingar endast finns inom idrottsrörelsen.

Självklart tycker jag att man ska ta krafttag mot all form av utnyttjande av människor! Se till att samhället verkligen ger den ideella sektorn möjligheter att arbetar förebyggande med upplysning, utbildning och värdegrundsskapande aktiviteter. Engagemanget, kraften och viljan finns där, men inte alltid orken och förutsättningarna.

Patrik Sjöbergs och handbollsspelarna i LUGI’s berättelser visar också att det inte bara är förövarna som ska känna skuld. Alla dom som visste men inte agerade måste vara ännu mera skyldiga! Mot deras passivitet hjälper inga registerutdrag!

Moderaterna stjäl folkrörelsen också

Moderaterna har framgångsrikt profiterat på klassiska socialdemokratiska frågor och uttryck. Det “Nya arbetarpartiet” har genom skickliga manövrar och strategier erövrat många av de sympatier och röster som har varit reserverade för socialdemokratin. Till sin hjälp han man haft ett oerhört passivt agerande från oss.

Nu är de på väg igen! Vi är många som genom åren efterlyst ett ökat fokus på folkrörelsearbetet. Visst har partiet sagt sig värna om gräsrötterna men det har definitivt inte synts i den praktiska vardagen!

I Almedalen i går presenterade Moderaterna sin nya strategi, man ska bli framtidens folkrörelse! Pressekreteraren Sofia Arkelsten ledde ett seminarium där folkrörelsetanken presenterades med hjälp av inbjudna föreläsare. Låt oss tycka att vad vi vill om det, men det måste tas på allvar. Moderaterna har ju genom smarta manövrar lyckas sno åt sig våra hjärtefrågor och arbetssätt tidigare.

Därför måste vi verkligen omsätta våra ambitioner att nå ut till medborgarna med våra frågor. Partiarbetet måste återupprättas i landets alla kommuner och måste ha som mål att få folk intresserade och involverade i sin egen nu- och framtid. De klassiska ideologiska grunderna ska vara basen, men den MÅSTE paketeras till begripliga och lättidentifierade bilder i nutiden.
Våra klassiska socialdemokratiska agitatörers engagemang ska kommas ihåg och deras engagemang ska inspirera oss. Men retoriken från gårdagen vinner inga röster idag.

Kreativitet

 

Kreativitet är något som går att träna.
Kreativitet är bland annat när Du tar något välkänt och kombinerar det med något annat välkänt och drar nya slutsatser utifrån "gamla" erfarenheter

Kreativitet är en nyttig egenskap när man vill förverkliga sina drömma eller utveckla sitt engagemang. Med nytänkande kan Du dels utveckla Dina egna tankar och ställningstagande, dels övertyga andra att Dina idéer är gångbara.

Väldigt många organisationer har kört fast i sina gamla tankar, man har inte använt sig av sina grundläggande värdering för att kombinera dessa med nutiden. Missas detta leder det ofelbart till minskande antal medlemmar och minskat intresse för att hjälpa till i verksamheten. Socialdemokratin är inne i ett skede där kreativitet är ett ledord. Kreativitet får dock inte enbart flöda fritt i oändlighet utan måste tas om hand och omformas i konkreta handlingar.

Både personer och organisationer måste inse att det som var inte kommer tillbaka. Dock ska man ta med sig de saker som fungerar in i den nya tiden. Det skapar trygghet i förändringen. Alla förändring innebär ett mått av osäkerhet.
Kreativa tankar innebär att Du kommer att testa saker och idéer som kanske aldrig prövats förut. Vetskapen att Du tar med dig något fungerande gör steget lite lättare. Har Du i den kreativa processen funderat och värderat de olika alternativen blir det också lättare ta ett steg tillbaka, och sen prova igen, om det inte skulle kännas rätt första gången.

Kreativitet och skapande innebär inte  att Du varje gång måste hitta världsunika vägar. Det viktigaste är att Du känner Dig bekväm med avstampet. Varje resa börjar som Du vet med - ett steg!

KD –> Normalfamiljen är född

 

Socialdemokraternas fokusering på barnfattigdom och Barnkonventionen börjar nu ge resultat hos Alliansen. Man börja fatta galoppen och vill försöka hänga på. Denna gång är det Kristdemokraterna som tar in barnen i retoriken.

I sitt tal i Umeå på KD:s riksting sa Göran Hägglund att KD ska svara för en normalisering av familjepolitiken i Sverige. I Aktuellt förklarar Göran Hägglund vad en normal familjepolitik är: “En politik som anpassar sig till människor.” En upptäckt som kanske förtjänar Nobelpriset? Åtminstone inom Alliasen!

Samtidigt sätter Alf Svensson ner foten och menar att man ska stå fast vid tidigare värderingar och säger i DN

När riksdagen 2003 fattade beslut om att tillåta homoadoptioner röstade Kristdemokraterna nej. I ett svar till en rikstingsmotion skriver partistyrelsen att den vill ”se över partiets politik på området”.

Fel, tycker Alf Svensson.

– Jag tycker att man ska hålla fast vid det ställningstagande som man har. Det är inte säkert att alla ny­modigheter som presenteras just i vår generation är de bästa.

När sedan dessutom Lennart Sacrédeus, Mora, i Aktuellt säger att KD bejakar värdekonservativa, socialkonservativa värderingar förstår man att Hägglund nog inte får någon nominering till Nobelpriset i år heller!

På något sätt spelar det nog ingen roll vem som vinner maktkampen inom KD. Fortsätter man så här är nog Kristdemokraternas saga i Riksdagen all i och med nästa val!

Att hålla sig undan (eller var är Sandin?)

 

Michael Sandin (M) är kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i Staffanstorps kommun. Är det någon som sett honom den senaste tiden?

Idag är det dags igen att ”inte synas”. Stackars Henrik Lethin (M), ordförande i Staffanstorpshus, får åter står i fronten när det gäller att ignorera folkviljan i kommunen. Som ett mantra upprepas devisen att en folkomröstning inte ska/kan hindra den utförsäljning av allmännyttan i kommunen. Stackars Lethin är den som hela tiden får vara de impopulära beslutens budbärare när det egentligen är chefen Sandin som borde stå först när det blåser. Men icke!

På samma sätt som Fredrik Reinfeldt håller sig borta från Trollhättan och SAAB så tillämpar Sandin “inte synas”-principen när det gäller dålig press. Men så fort en positiva nyhet ska presenteras så finns dom där – både Reinfeldt och Sandin.

Några exempel i Sandins fall:

Sommarjobb lovas till alla niondeklassare 
Överskott spiller över på byar 
Uppåkra blir stort vetenskapscentrum

Nä, låt oss hålla de impopulära besluten/ställningstagandena i minnet. Det är bland annat dessa som ska se till att nästa val ska gälla inte bara de sockrade löftena som kommer som ett brev på posten 2014, utan också det som varit mindre bra under mandatperioden. Och låt oss själva föregå med gott exempel i både med- och motvind. Låt oss själva vara där folk finns, där orättvisorna märks och hörs. För då tvingas vi att lyssna och agera. Handlingskraft och resoluthet frodas när man vet, vill och kan.

ICC – knappast en oberoende institution

 

När den Internationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) utfärdar en arresteringsorder på Muammar Khaddafi kan man naturligtvis le både undrande och nöjt.
Flertalet vill väl inget hellre att mannen med den långa karriären och klädedräkten ska försvinna från sin post. Hans tid är sedan länge ute.
Men det mindre lustiga är att det är först nu som världssamfundet tar steget att via den “oberoende domstolen” i Haag försöka åtala honom.

I sin glans dagar var han “oberörbar” för det internationella etablissemanget. Han tjänade sitt syfte, både för öst och väst. Vem kan ha en uppfattning om hur världen sett ut om man bestämts sig för länge sedan att Khaddafi och hans jämlikar skulle stoppats, innan de pinat både sitt folk och världen?

Stormakternas schackspel är ibland (ofta?) förödande för frammanandet av en bättre värld. Vi måste ständigt stödja den internationella solidariteten. Vi kanske inte ska inbilla oss att den lilla musen själva kan störta de stora drakarna, men vi kan alltid sträva efter att tillsammans med andra uppmana tillräckligt stort besvär så att även de som kan ska agera.

DN DN SvD

(S)käms Danmark

 

Trevliga och jovialiska danskar är ett passé uttryck. Det finns idag många exempel på danskarnas förakt för personer som inte är födda i Danmark. Det senaste är nu att alla utlänningar som döms till fängelsestraff ska utvisas ur Danmark.

Att det finns rasistiska partier och strömningar på andra sidan sundet har vi vetat om länge. Men det som stör mig mest i just denna fråga är att de danska socialdemokraterna verkar rösta för förslaget! Som svensk socialdemokrat skäms man å sina danska kamraters vägnar!

Berlingske Tidning

Vägra köpa Appleprodukter!

 

Ipod, Iphone, Ipad och IMac är några hypade Appleprodukter som är trendriktiga idag. Ungdomar, affärsfolk, förtroendevalda politiker och andra vallfärdar till affärerna och Apple store för köpa dessa statusprylar och tillhörande appar.

Att det (oftast) är prylar av hög kvalitet står utom allt tvivel. Men det som är oerhört oroväckande är den storebrorsmentalitet som företaget Apple tillämpar. Apple ger sig ut för att vara moralens riddare och kapitalets försvarare.

När Ipaden kom och tidningarna skulle börja publicera sina alster måste innehållet godkännas av Apple. Minsta obscenitet eller provocerande foto godkändes inte och media fick inte rätt att publicera på Ipaden.

Ska ett företag eller individ få sälja sina appar i Apple Store ska Apple ha 30 % i provision.

Och så det som dyker upp idag. Nu ska Apple kunna stänga av Iphonens kamera och/eller inspelningsfunktion vid konserter, på bio eller om man kommer för nära en “hemlig” byggnad! Men hallå – vad är detta?

Förvisso är det upp till varje individ att bestämma om man vill köpa deras produkter, men vi kan väl inte stillatigande acceptera att offentliga aktörer supportar ett företag som vill bestämma de demokratiska rättigheterna och spelreglerna!

Att tänja gränser

 

Att hålla sig inom sin trygghetszon är något som de flesta människor gör till vardags. Man känner sig hemma och livet bjuder kanske inte på så många överraskningar och utmaningar.

Engagemang strävar att ta oss lite längre, lite högre än var vi vanligtvis befinner oss. Passionen och drömmarna ger oss en vision om något vi vill uppnå som ger oss ett mervärde i livet. Vi vill utöka vår trygghetszon till något mer.

De flesta människor känner en osäkerhet när de första stegen ska tas. Rädsla att misslyckas, att få obehag, måste konfronteras.

För att göra detta krävs det att vi tänjer på våra gränser. Vi måste tillåta oss själva att ta steg ut i outforskad terräng. Vi kan ta dessa steg själva eller tillsammans med andra.

I engagemangets första faser flödar viljan att uppnå sina mål. Det är då vanligt att tidsplaner och strategier blir väl optimistiska. Man måste noga fundera över realismen i sina tankar. Att tänja på sina gränser på ett överdådigt sätt ger ofta upphov till besvikelse eftersom risken för bakslag ökar.

Det är en fördel om man diskuterar och värderar sina tankar med andra. Både de som drivs mot samma mål men också med mer neutrala personer. Att göra det tillsammans är oftast en överlägsen form, där tankar och idéer korsbefruktar varandra.

Jag är en politiker

Fram tills nu har jag inte betraktat mig som politiker. För mig har politiker varit en etikett på de som suttit i riksdag och/eller fullmäktige på kommunal eller region/landstingsnivå. Och jag tror att jag delat den uppfattningen med de flesta. Det innebär att jag inte betraktat alla de som jobbar i de ideella föreningarna (=partierna) som politiker. Och det har i sin tur lett till att jag sagt att jag inte är någon politiker eftersom jag inte strävar efter någon post i ovan nämnda församlingar.
Någon har nu “påtalat” för mig att jag visst är politiker! Och att jag dessutom har ett av de finaste uppdragen man kan ha inom socialdemokratin – ordförande i en arbetarekommun. Det sistnämnda har jag redan insett! Men jag har nu också insett att jag är politiker.

För att styrka min egen övertygelse kollade jag med Wikipedia. Så här definierar Wikipedia begreppet politiker:

Politiker är en person som sysslar med politik, det vill säga offentlig maktutövning genom åsiktsbildning och/eller beslut. Ordet kan härledas från gammalgrekiskans πολιτεια (politeía), πόλις (pólis), som betyder stadsförvaltning, stadsstat, statsform eller "det som rör staten".

Som politiker kan räknas den som innehar eller söker ett uppdrag som beslutsfattare inom statsmakten, oavsett om makten erhållits genom val, utnämning, valfusk, statskupp eller arvsrätt. Medlemmar och aktiva i politiska partier och fackföreningar samt i intresseorganisationer som försöker påverka samhällsutvecklingen och politiska beslut kan också räknas som politiker, liksom politiska aktivister. Däremot räknas sällan personer som arbetar för tankesmedjor och PR-byråer eller som ledarskribenter och lobbyinger som politiker, trots att de i många fall arbetar yrkesmässigt med åsiktsbildning och påverkan av beslutsprocesser.

I sin bredaste bemärkelse kan politiker även användas om den som använder en politisk metod eller process för att påverka och/eller utöva makt i exempelvis en familj, ett företag eller annan organisation. Beroende på sammanhang kan det ske med en raljerande underton, se politikerförakt.

Så därför – jag är en politiker!

Technorati-taggar: politiker,Olle Möller,ordförande,socialdemokrat,socialdemokraterna

Sandin (m) - Bara det är lagligt ....

Soppan med Stefan Möllers och Leif Widmarks fullmäktigeplatser leder till bisarrare och mer häpnadsväckande uttalanden. Denna gång är det Michael Sandin som sällar sig till de olyckligas skara. I dagens Sydsvenska säger han:

Hur ser du på att Moderaterna har stöd av en moderat som har valts in i fullmäktige genom att skriva upp sitt namn på Sverigedemokraternas blanka lista?

– När jag går till fullmäktige med politiska förslag så är min roll att få ett så brett stöd som möjligt. Vilket parti stödet kommer ifrån spelar ingen roll för mig.

Klarar kan det väl inte sägas - det är viktigare att till varje pris driva igenom sin politik än vilka medel man använder!

Skrämmande generalisering

Staffanstorpspartiets ordförande Leif Widmark, som samverkar med moderaterna, generaliserar om att alla sverigedemokrater är kriminella:

Manifesterar ni ett oetiskt beteende genom att ta er in på ett annat partis lista?

– Jag tycker själv i princip att det är fel. Men man får säga som jesuiterna: ”Ändamålen helgar medlen.” Och kan man nu få en ärlig människa framför en kriminell så kan man lag­tvinga lite med sådant.

Jag gillar inte vad sverigedemokraterna står för, men att kalla dom för kriminella visar bara på vilken människosyn som Leif Widmark står för!

Sorglustig matematik

I den mindre lustiga affären med Stefan Möller (m, sd eller vilde)framkommer lite olika kommentarer från moderata företrädare.
En sådan "lustifikation" står Henrik Lethin (m) för i Skånska Dagbladet:

Med dem har vi fått vår majoritet och det blir 19 + 1 mandat.

Vad jag vet finns det 41 ledamöter i kommunfullmäktige. När jag gick i skolan var 20 mindre än hälften av 41 och därmed knappast någon majoritet. En freudiansk felsägning av Lethin?

Ny ridsportsanläggning i Staffanstorp

Ridsporten är Sveriges näst största idrott när det gäller antalet aktiviteter bland ungdomar (7 – 20 år). Det är också den idrott, efter fotbollen, som flest flickor utövar. För att ytterligare understryka ridsportens storlek kan man nämna att det var den nästa största idrotten beträffande utbildningstimmar för ledare, funktionärer och tränare 2009. Mer än dubbelt så många som ishockey, som hamnade på tredje plats.
Denna statistik ska man ha med sig när man ska värdera satsningarna på ridsporten i Staffanstorps kommun.

2009 sjösatte dåvarande majoriteten (m, fp och kd) sitt 100 miljonersprogram. Ambitionen var hög och även socialdemokraterna uttalade då sitt principiella stöd för satsningarna. Staffansvallens utbyggnad, ny idrottsplats i Hjärup och byggandet av en ridsportsanläggning var de stora byggstenarna i satsningen. Staffansvallen är nu klar att invigas och Hjärup står på tur att börja byggas. Så långt är allt väl.

Redan från början ställde sig många frågan varför idrottsplatserna för fotboll och friidrott skulle finansieras med kommunala medel, medan ridsportens anläggning skulle bekostas genom egenfinansiering.

Under de två år som gått sedan hoppet tändes hos Staffanstorps Ridsportsförening har föreningen lagt ner oändliga timmar på möten med kommunala tjänstemän, externa konsulter och (betydligt mer sällan) borgerliga politiker. Om man kommit närmre en anläggning värd namnet är osäkert, men fortfarande verkar man i en anläggning som hade fått den mest tålmodige fotbollsspelaren att sparka bakut!

Det borgerliga förslaget (nu moderata) att lägga mångmiljonbygget ute i Kabbarp var dömt redan från början. För att på en helt (i detta sammanhang) obearbetad mark bygga för 30 – 60 miljoner faller på sin egen orimlighet. Det som dessutom aldrig riktigt framkommit är att det skulle tillkomma kostnader för cykelvägar, tunnlar o dyl. vilket avsevärt skulle öka investeringskostnaderna.

För ett år sedan presenterade ridklubben ett alternativ till lösning. Ett alternativ som nu måste vara huvudspåret, nämligen att klubben får vara kvar där man är idag med tillskott av de ytor som fotbollen nu lämnar för 46 miljoners investeringen på Staffansvallen. I ridklubbens förslag ges det exempel på nytt stall, fler hagar, upprustade byggnader etc.
I alternativet finns förslag på utveckling av parkstråk/parkanläggning och häst- och gångvägar för allmänt tillträde. Ett förslag som genomsyras av det ideella engagemang för verksamheten och barnen/ungdomarna som de flesta av oss står för.

I det förslag som vi inom socialdemokratin nu står bakom kan ridsporten fortsätta den verksamhet man bedriver idag och som ger alla möjlighet att utöva den idrott som på andra håll är förbehållen de med höga inkomster. En verksamhet som låter barn, vuxna och djur mötas under socialt utvecklande former och till en lägre kostnad än Kabbarpsprojektet.

Vi socialdemokrater
• stödjer förslaget för att Staffanstorps Ridsportsförening skall få vara kvar på befintligt område och att detta utvidgas till att omfatta de ytor som idag används för fotbollsändamål.
• anser att det är en kommunal angeläget att kommunen bygger, äger och sköter anläggningen på samma villkor som gäller för övriga kommunala idrottsanläggningar i kommunen.