Politik är ett märkligt fenomen. När man följer debatten slås man av hur destruktiv samtalstonen är. Ytterst få debattörer och politiker uppehåller sig i sin egen sfär, sitt egna partis förtjänster. Flertalet är väldigt noga med att vältra sig i sin motståndares olycka. Man rapporterar vid varje tillfälle det kommer en opinionsmätning (och det är många idag!) om nedgångar och bottennoteringar.
Om man nu tillhör de som just nu ökar sina siffror, varför nöjer man sig inte med att glädjas åt dessa? Eller är det så att man är medveten om att den egna politiken inte håller för en granskning och att att bästa sättet att får tillhängare är att misskreditera andra?
MP i Staffanstorp har genom åldermannen Olle Benner påtagit sig rollen att ständigt lyfta fram socialdemokraternas låga siffror. Tänk om MP lagt lika mycket krut på att markera mot borgligheten, fast MP’s närmande till den borgliga sidan blir tydligare och tydligare. Även i Staffanstorp.
Jag försökte lirka ur nämnde Benner ett svar på vad MP hade för alternativ, realistiska sådana, på hanteringen av allmännyttans utförsäljning i Stp. Konsversationen kan läsas på Facebook och man kan med lätthet konstatera att MP och Benner är svaret skyldig på vad man egentligen vill. Det är i alla fall inte att ta hänsyn till dom faktiska omständigheterna.
SvaraRaderaMP Staffanstorp har inget att komma med i hanteringen av utförsäljningen. Man försöker bara vinna billiga poäng på att hävda att folkomröstningen skulle gjort skillnad. Torbjörn Lövendahl har skrivit ett bra inlägg om detta, http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1705&blogg=52671.
SvaraRaderaÄven Lena persson, Fp, försökte via en insändare i Sydsvenskan göra samma sak. Denna bemöttes med följande http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Staffanstorp/Hem1/Svar-pa-Lena-Perssons-insandare/
SvaraRadera