De senaste månadernas avslöjanden om sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar inom idrottsrörelsen har väl inte undgått någon. Att Patrik Sjöberg och Barn- och elevombudet Lars Arrhenius nu kräver ett Idrottsombud tycker jag är bra. Idrotten måste ha någon som håller koll på sig i dessa frågor och ser till att arbetet med förebyggande åtgärder tar fart och utvecklas.
Men att som RF:s ordförande Karin Mattsson Weijber i Sportnytt kräva att alla ideella idrottsledare ska uppvisa ett (begränsat) utdrag ur belastningsregistret tycker jag är att gå för långt.
Svensk idrott har enligt RF mellan 500 000 – 650 000 ledare. Visst hade det varit bra att veta att alla dessa skulle vara “ofarliga” för barn och ungdomar. Men verkligheten är nu inte sådan. Att sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar är ett av samhällets mest avskydda brott tycker nog vi alla. Men att gå därifrån till att kräva att man som potentiell ledare ska bevisa sin oskuld är att överreagera. För nästa gång blir det drogmissbruk/-langning som man ska rentvå sig i från. Och sen ….
Ska idrotten införa detta känns det naturligt att ledare inom all annan ideell barn- och ungdomsverksamhet ska genomföra samma sak. För ingen ska inbilla mig att (potentiella) brottslingar endast finns inom idrottsrörelsen.
Självklart tycker jag att man ska ta krafttag mot all form av utnyttjande av människor! Se till att samhället verkligen ger den ideella sektorn möjligheter att arbetar förebyggande med upplysning, utbildning och värdegrundsskapande aktiviteter. Engagemanget, kraften och viljan finns där, men inte alltid orken och förutsättningarna.
Patrik Sjöbergs och handbollsspelarna i LUGI’s berättelser visar också att det inte bara är förövarna som ska känna skuld. Alla dom som visste men inte agerade måste vara ännu mera skyldiga! Mot deras passivitet hjälper inga registerutdrag!
Våra barn är våran mest värdefulla resurs och oerhört sårbara.
SvaraRaderaDet borde vara självklart att de som dömts för t.ex pedofili, langning, grövre narkotikabrott etc inte uppfyller minimikrav på en vuxen som ska hantera barn.
Hur du kan anse att de som var passiva är mer skyldiga än de som är förövare är ett märkligt resonemang, givetvis har även de ett tungt ansvar men det är inte i samma dimension som förövarens.
Om Du förgriper Dig på ett barn finns det i regel något bakomliggande skäl till detta. En person med "alla hästar hemma" beter sig inte så. Det innebär inte att det fråntar förövarna ansvaret för sina handlingar, brottet är lika avskyvät ändå, men det kan ge en förklaring till beteendet.
SvaraRaderaMen de passiva, vad har de för ursäkter? De vet men gör ett medvetet val att blunda. Det tycker jag på sitt sätt är värre. Om de passiva agerat hade kanske många överträdelse kunnat undvikas, både i Sjöbergs fall och i LUGI.
Det finns alltid förklaringar till allsköns beteende, även till de mörkaste sidorna hos människan.
SvaraRaderaNär en förövare upptäckts, dömts och straffats (speciellt av den art som pedofili tillhör vilken har mycket stor risk för upprepning) givetvis vara som så att samhället gör sitt yttersta för att skydda barn mot förnyade övergrepp.
I detta borde det vara självklart att eventuella arbetsgivare/föreningar har rätt att ta del av den informationen.
Givetvis bär de passiva en stor skuld, men som sagt det är av en helt annan dimension.
Passivitet är en (tyvärr) narurlig reaktion hos de flesta människor i situationer som denna och framförallt då bland flertalet som bara har rykten, misstankar etc att utgå från.
Finns det någon som står vid sidan om trots att de med 100% säkerhet vet/bevittnat vad som händer och inte anmäler det hela så är det en annan femma, i det fallet är de i princip nästan lika skyldiga.