Att hålla sig undan (eller var är Sandin?)

 

Michael Sandin (M) är kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i Staffanstorps kommun. Är det någon som sett honom den senaste tiden?

Idag är det dags igen att ”inte synas”. Stackars Henrik Lethin (M), ordförande i Staffanstorpshus, får åter står i fronten när det gäller att ignorera folkviljan i kommunen. Som ett mantra upprepas devisen att en folkomröstning inte ska/kan hindra den utförsäljning av allmännyttan i kommunen. Stackars Lethin är den som hela tiden får vara de impopulära beslutens budbärare när det egentligen är chefen Sandin som borde stå först när det blåser. Men icke!

På samma sätt som Fredrik Reinfeldt håller sig borta från Trollhättan och SAAB så tillämpar Sandin “inte synas”-principen när det gäller dålig press. Men så fort en positiva nyhet ska presenteras så finns dom där – både Reinfeldt och Sandin.

Några exempel i Sandins fall:

Sommarjobb lovas till alla niondeklassare 
Överskott spiller över på byar 
Uppåkra blir stort vetenskapscentrum

Nä, låt oss hålla de impopulära besluten/ställningstagandena i minnet. Det är bland annat dessa som ska se till att nästa val ska gälla inte bara de sockrade löftena som kommer som ett brev på posten 2014, utan också det som varit mindre bra under mandatperioden. Och låt oss själva föregå med gott exempel i både med- och motvind. Låt oss själva vara där folk finns, där orättvisorna märks och hörs. För då tvingas vi att lyssna och agera. Handlingskraft och resoluthet frodas när man vet, vill och kan.

ICC – knappast en oberoende institution

 

När den Internationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) utfärdar en arresteringsorder på Muammar Khaddafi kan man naturligtvis le både undrande och nöjt.
Flertalet vill väl inget hellre att mannen med den långa karriären och klädedräkten ska försvinna från sin post. Hans tid är sedan länge ute.
Men det mindre lustiga är att det är först nu som världssamfundet tar steget att via den “oberoende domstolen” i Haag försöka åtala honom.

I sin glans dagar var han “oberörbar” för det internationella etablissemanget. Han tjänade sitt syfte, både för öst och väst. Vem kan ha en uppfattning om hur världen sett ut om man bestämts sig för länge sedan att Khaddafi och hans jämlikar skulle stoppats, innan de pinat både sitt folk och världen?

Stormakternas schackspel är ibland (ofta?) förödande för frammanandet av en bättre värld. Vi måste ständigt stödja den internationella solidariteten. Vi kanske inte ska inbilla oss att den lilla musen själva kan störta de stora drakarna, men vi kan alltid sträva efter att tillsammans med andra uppmana tillräckligt stort besvär så att även de som kan ska agera.

DN DN SvD

(S)käms Danmark

 

Trevliga och jovialiska danskar är ett passé uttryck. Det finns idag många exempel på danskarnas förakt för personer som inte är födda i Danmark. Det senaste är nu att alla utlänningar som döms till fängelsestraff ska utvisas ur Danmark.

Att det finns rasistiska partier och strömningar på andra sidan sundet har vi vetat om länge. Men det som stör mig mest i just denna fråga är att de danska socialdemokraterna verkar rösta för förslaget! Som svensk socialdemokrat skäms man å sina danska kamraters vägnar!

Berlingske Tidning

Vägra köpa Appleprodukter!

 

Ipod, Iphone, Ipad och IMac är några hypade Appleprodukter som är trendriktiga idag. Ungdomar, affärsfolk, förtroendevalda politiker och andra vallfärdar till affärerna och Apple store för köpa dessa statusprylar och tillhörande appar.

Att det (oftast) är prylar av hög kvalitet står utom allt tvivel. Men det som är oerhört oroväckande är den storebrorsmentalitet som företaget Apple tillämpar. Apple ger sig ut för att vara moralens riddare och kapitalets försvarare.

När Ipaden kom och tidningarna skulle börja publicera sina alster måste innehållet godkännas av Apple. Minsta obscenitet eller provocerande foto godkändes inte och media fick inte rätt att publicera på Ipaden.

Ska ett företag eller individ få sälja sina appar i Apple Store ska Apple ha 30 % i provision.

Och så det som dyker upp idag. Nu ska Apple kunna stänga av Iphonens kamera och/eller inspelningsfunktion vid konserter, på bio eller om man kommer för nära en “hemlig” byggnad! Men hallå – vad är detta?

Förvisso är det upp till varje individ att bestämma om man vill köpa deras produkter, men vi kan väl inte stillatigande acceptera att offentliga aktörer supportar ett företag som vill bestämma de demokratiska rättigheterna och spelreglerna!

Att tänja gränser

 

Att hålla sig inom sin trygghetszon är något som de flesta människor gör till vardags. Man känner sig hemma och livet bjuder kanske inte på så många överraskningar och utmaningar.

Engagemang strävar att ta oss lite längre, lite högre än var vi vanligtvis befinner oss. Passionen och drömmarna ger oss en vision om något vi vill uppnå som ger oss ett mervärde i livet. Vi vill utöka vår trygghetszon till något mer.

De flesta människor känner en osäkerhet när de första stegen ska tas. Rädsla att misslyckas, att få obehag, måste konfronteras.

För att göra detta krävs det att vi tänjer på våra gränser. Vi måste tillåta oss själva att ta steg ut i outforskad terräng. Vi kan ta dessa steg själva eller tillsammans med andra.

I engagemangets första faser flödar viljan att uppnå sina mål. Det är då vanligt att tidsplaner och strategier blir väl optimistiska. Man måste noga fundera över realismen i sina tankar. Att tänja på sina gränser på ett överdådigt sätt ger ofta upphov till besvikelse eftersom risken för bakslag ökar.

Det är en fördel om man diskuterar och värderar sina tankar med andra. Både de som drivs mot samma mål men också med mer neutrala personer. Att göra det tillsammans är oftast en överlägsen form, där tankar och idéer korsbefruktar varandra.

Jag är en politiker

Fram tills nu har jag inte betraktat mig som politiker. För mig har politiker varit en etikett på de som suttit i riksdag och/eller fullmäktige på kommunal eller region/landstingsnivå. Och jag tror att jag delat den uppfattningen med de flesta. Det innebär att jag inte betraktat alla de som jobbar i de ideella föreningarna (=partierna) som politiker. Och det har i sin tur lett till att jag sagt att jag inte är någon politiker eftersom jag inte strävar efter någon post i ovan nämnda församlingar.
Någon har nu “påtalat” för mig att jag visst är politiker! Och att jag dessutom har ett av de finaste uppdragen man kan ha inom socialdemokratin – ordförande i en arbetarekommun. Det sistnämnda har jag redan insett! Men jag har nu också insett att jag är politiker.

För att styrka min egen övertygelse kollade jag med Wikipedia. Så här definierar Wikipedia begreppet politiker:

Politiker är en person som sysslar med politik, det vill säga offentlig maktutövning genom åsiktsbildning och/eller beslut. Ordet kan härledas från gammalgrekiskans πολιτεια (politeía), πόλις (pólis), som betyder stadsförvaltning, stadsstat, statsform eller "det som rör staten".

Som politiker kan räknas den som innehar eller söker ett uppdrag som beslutsfattare inom statsmakten, oavsett om makten erhållits genom val, utnämning, valfusk, statskupp eller arvsrätt. Medlemmar och aktiva i politiska partier och fackföreningar samt i intresseorganisationer som försöker påverka samhällsutvecklingen och politiska beslut kan också räknas som politiker, liksom politiska aktivister. Däremot räknas sällan personer som arbetar för tankesmedjor och PR-byråer eller som ledarskribenter och lobbyinger som politiker, trots att de i många fall arbetar yrkesmässigt med åsiktsbildning och påverkan av beslutsprocesser.

I sin bredaste bemärkelse kan politiker även användas om den som använder en politisk metod eller process för att påverka och/eller utöva makt i exempelvis en familj, ett företag eller annan organisation. Beroende på sammanhang kan det ske med en raljerande underton, se politikerförakt.

Så därför – jag är en politiker!

Technorati-taggar: politiker,Olle Möller,ordförande,socialdemokrat,socialdemokraterna

Sandin (m) - Bara det är lagligt ....

Soppan med Stefan Möllers och Leif Widmarks fullmäktigeplatser leder till bisarrare och mer häpnadsväckande uttalanden. Denna gång är det Michael Sandin som sällar sig till de olyckligas skara. I dagens Sydsvenska säger han:

Hur ser du på att Moderaterna har stöd av en moderat som har valts in i fullmäktige genom att skriva upp sitt namn på Sverigedemokraternas blanka lista?

– När jag går till fullmäktige med politiska förslag så är min roll att få ett så brett stöd som möjligt. Vilket parti stödet kommer ifrån spelar ingen roll för mig.

Klarar kan det väl inte sägas - det är viktigare att till varje pris driva igenom sin politik än vilka medel man använder!

Skrämmande generalisering

Staffanstorpspartiets ordförande Leif Widmark, som samverkar med moderaterna, generaliserar om att alla sverigedemokrater är kriminella:

Manifesterar ni ett oetiskt beteende genom att ta er in på ett annat partis lista?

– Jag tycker själv i princip att det är fel. Men man får säga som jesuiterna: ”Ändamålen helgar medlen.” Och kan man nu få en ärlig människa framför en kriminell så kan man lag­tvinga lite med sådant.

Jag gillar inte vad sverigedemokraterna står för, men att kalla dom för kriminella visar bara på vilken människosyn som Leif Widmark står för!

Sorglustig matematik

I den mindre lustiga affären med Stefan Möller (m, sd eller vilde)framkommer lite olika kommentarer från moderata företrädare.
En sådan "lustifikation" står Henrik Lethin (m) för i Skånska Dagbladet:

Med dem har vi fått vår majoritet och det blir 19 + 1 mandat.

Vad jag vet finns det 41 ledamöter i kommunfullmäktige. När jag gick i skolan var 20 mindre än hälften av 41 och därmed knappast någon majoritet. En freudiansk felsägning av Lethin?

Ny ridsportsanläggning i Staffanstorp

Ridsporten är Sveriges näst största idrott när det gäller antalet aktiviteter bland ungdomar (7 – 20 år). Det är också den idrott, efter fotbollen, som flest flickor utövar. För att ytterligare understryka ridsportens storlek kan man nämna att det var den nästa största idrotten beträffande utbildningstimmar för ledare, funktionärer och tränare 2009. Mer än dubbelt så många som ishockey, som hamnade på tredje plats.
Denna statistik ska man ha med sig när man ska värdera satsningarna på ridsporten i Staffanstorps kommun.

2009 sjösatte dåvarande majoriteten (m, fp och kd) sitt 100 miljonersprogram. Ambitionen var hög och även socialdemokraterna uttalade då sitt principiella stöd för satsningarna. Staffansvallens utbyggnad, ny idrottsplats i Hjärup och byggandet av en ridsportsanläggning var de stora byggstenarna i satsningen. Staffansvallen är nu klar att invigas och Hjärup står på tur att börja byggas. Så långt är allt väl.

Redan från början ställde sig många frågan varför idrottsplatserna för fotboll och friidrott skulle finansieras med kommunala medel, medan ridsportens anläggning skulle bekostas genom egenfinansiering.

Under de två år som gått sedan hoppet tändes hos Staffanstorps Ridsportsförening har föreningen lagt ner oändliga timmar på möten med kommunala tjänstemän, externa konsulter och (betydligt mer sällan) borgerliga politiker. Om man kommit närmre en anläggning värd namnet är osäkert, men fortfarande verkar man i en anläggning som hade fått den mest tålmodige fotbollsspelaren att sparka bakut!

Det borgerliga förslaget (nu moderata) att lägga mångmiljonbygget ute i Kabbarp var dömt redan från början. För att på en helt (i detta sammanhang) obearbetad mark bygga för 30 – 60 miljoner faller på sin egen orimlighet. Det som dessutom aldrig riktigt framkommit är att det skulle tillkomma kostnader för cykelvägar, tunnlar o dyl. vilket avsevärt skulle öka investeringskostnaderna.

För ett år sedan presenterade ridklubben ett alternativ till lösning. Ett alternativ som nu måste vara huvudspåret, nämligen att klubben får vara kvar där man är idag med tillskott av de ytor som fotbollen nu lämnar för 46 miljoners investeringen på Staffansvallen. I ridklubbens förslag ges det exempel på nytt stall, fler hagar, upprustade byggnader etc.
I alternativet finns förslag på utveckling av parkstråk/parkanläggning och häst- och gångvägar för allmänt tillträde. Ett förslag som genomsyras av det ideella engagemang för verksamheten och barnen/ungdomarna som de flesta av oss står för.

I det förslag som vi inom socialdemokratin nu står bakom kan ridsporten fortsätta den verksamhet man bedriver idag och som ger alla möjlighet att utöva den idrott som på andra håll är förbehållen de med höga inkomster. En verksamhet som låter barn, vuxna och djur mötas under socialt utvecklande former och till en lägre kostnad än Kabbarpsprojektet.

Vi socialdemokrater
• stödjer förslaget för att Staffanstorps Ridsportsförening skall få vara kvar på befintligt område och att detta utvidgas till att omfatta de ytor som idag används för fotbollsändamål.
• anser att det är en kommunal angeläget att kommunen bygger, äger och sköter anläggningen på samma villkor som gäller för övriga kommunala idrottsanläggningar i kommunen.