Jag litar på idrotten ….

….. men man måste inse att idrottens aktörer lever och verkar i olika världar med olika förutsättningar.

Bengt Silverstrand uttryckte sitt tvivel angående idrotten häromdagen. Bengt tog då upp två exempel till stöd för sina tvivel, Zlatans lön och Helsingborgs IF:s sätt att hantera det senaste tränarbytet. Jag har inga andra synpunkter än Bengt när det gäller hans uppfattningar i dessa frågor, men jag blir lite konfunderad när dessa två saker gör att hans tvivlar på idrotten.

Det är samma typ av generalisering som att tvivla på kulturen för att Thorsten Flinck var (är?) morfinmissbrukare. Eller på politiken för att någon politiker missbrukat sin maktposition vid något tillfälle.

Men liknande svepande uttryck kommer garanterat att dyka upp under de närmsta veckorna efterhand som OS-deltagare kommer att fastna i WADA’s dopningsnät. Då kommer krönikörer, idrottsmotståndare och andra att ifrågasätta idrotten.

Nyckelfrågan är hur vi definierar begreppet idrott. Och det är inte det enklaste, egentligen! Även om Wikipedia beskriver på sitt sätt vad idrott och sport är, så finns det också individers uppfattningar om begreppen.
De idrottsvärldar som får folk att tvivla på idrotten är för mig inte synonymt vad 99,9 % av utövare och engagerade betecknar som idrott – ungdomsidrott, motionsidrott, hälsobefrämjande åtgärder o dyl.
Det är de 0,1 % som befinner sig på nationell och internationell elitnivå som konsumerar de enorma resurserna som befinner sig i tabloidernas rubriker, och som ger idrottsbelackarna vatten på sina kvarnar.

Det är därför viktigt att vi som tror på idrottens positiva krafter, befinner oss på den politiska planhalvan och som har en plattform att kommunicera på är vaksamma på hur vi uttrycker oss. Börjar vi använda oss av medias rubriksättningar är det illa!!